OBOS Damallsvenskan är skjuten på framtiden och spelarna ställer om för en ny försäsong. Men det är inte bara tränings- och fotbollsmässigt som livet ser annorlunda ut. Sofia Hagman ser i vanliga fall mängder av sport på tv, men har fått försöka hitta substitut till sitt fotbollsberoende.
– Det är klart det är tufft. Jag och min pojkvän kollar nästan bara på sport. Vad ska vi göra nu liksom, frågar sig Sofia Hagman.
Det har ju pågått ett tag, vad har ni gjort istället?
– Vi har kollat på VM-krönikor för att få in fotbollskänslan igen. Det ger rysningar när man ser de sjuka målen som gjorts. Vi har kollat på dokumentären om Barcelona också. Vi har helt enkelt försökt se fotbollsrelaterade program för att stilla abstinensen lite iallafall.
Vilken VM-krönika väcker mest känslor?
– Den från Brasilien 2014 är sjuk ändå. Det är så mycket hopp och förtvivlan. Man blir ledsen för Brasiliens skull när de förlorar semifinalen mot Tyskland med 7-1. Folket i hela landet är förstört och det ger perspektiv på saker. Fotboll är inte hela världen, men fotboll är ändå hela världen. Men det finns så mycket fint i den också. Stämningen när spelarna och publiken sjunger nationalsången till exempel. Det är magiskt att se. Eller när Neymar slår in den avgörande straffen mot Chile i åttondelsfinalen. Tänk dig själv att gå fram och slå en straff där hela nationen sitter på dina axlar. Det jublet när bollen går i mål är så häftigt.
Men ni har väl inte vevat den krönikan om och om igen?
– Nej då. Vi har sett fler. 2006 och 2010 gillar jag och den från VM 1994 är ju mäktig.
Om du inte får säga fotboll, vilken sport saknar du mest att titta på?
– Slutspelet i hockeyn och handbollen skulle ju precis börja. Jag är ju Vara, inte så långt från Göteborg, och håller på Frölunda så det hade jag velat se. I handbollen hejar jag såklart på IFK Kristianstad och jag bor i närheten av arenan. Många av spelarna i IFK bor också i området så det blir ganska naturligt att man vill att det ska gå bra för dem.
Har du gjort någonting annat nu när sportutbudet är så skralt?
– Vi har köpt ett pussel som vi lagt fram nu. Det pillar vi på när vi vill och har tid. Det är ett 1000-bitarspussel med mycket himmel och vatten. Alldeles för många blå bitar för min smak egentligen. Det blir frustrerande och tålamod är inte min starka sida. Men jag kan pussla några minuter innan jag blir rastlös. Och jag har lagt fram en bok som jag kanske börjar på snart.
Lagt fram en bok?
– Jag är så dålig på att läsa, men jag har lagt fram ”Elva år i fångenskap”, men vi får se om det blir läst någonting i den. Jag var tvungen att damma av den när jag plockade fram den. Den tänkte jag att jag ska börja bläddra i så småningom. Förhoppningsvis kan vi leva som vanligt snart igen.
FOTO: Bildbyrån
